Våra berättelser

Det var en sen eftermiddag i maj 2019. Jag satt i bilen på väg hem från jobbet då min man ringde och sa att det var något viktigt som hänt hemma. Jag blev ju såklart nyfiken och undrade vad det var men han sa att det var svårt att förklara, han skulle visa när jag kom hem. När jag kom hem hyssjade han mig och visade in mig i vardagsrummet där han pekade på soffan och två fåtöljer och sa att ”där ligger våra söner och sover”. De hade inte bott hemma på flera år.

Vi satt hos läkaren, min fina mamma och jag. En mycket vänlig och saklig läkare informerar oss om att mamma har diagnosen Lewy body demens. Vi förstod inte vad det var, vad det betydde eller hade för konsekvenser. Den vänlige läkaren fortsatte att tala och ge oss information om implikationer och nästa steg. Jag tror inte vi varken hörde eller förstod vad läkaren sa.

Under tio års tid förstod Marie att någonting var fel utan att förstå varför. Det var kanske de mest ensamma åren i hennes liv som närstående med Lewy body. Diagnosen var en lättnad men också början på en berg- och dalbana. Med den kunskap och erfarenhet hon har idag hade mycket kunnat vara annorlunda.