– Vi har stor kompetens och erfarenhet och vill ha en central plats inom omsorgen. Vi är ute och visar oss. Vi syns i samhället och vi är stolta!
I källaren i det gamla stadshotellet i Köping sitter kommunens kognitionsteam. Det består av Linda Jakobsson, sjuksköterska, och Kimmo Viljamaa, arbetsterapeut. Det kan låta som ett sömnigt jobb i en svensk småstad – men ska visa sig vara något helt annat. Ett proaktivt och energiskt team som är väl kända i samhället och lätta att nå. Som testar nya idéer, bygger långsiktiga relationer, engagerar sig personligen i kommunens invånare och marknadsför sig i mataffären.
När telefonen ringer kan det vara vem som helst
– Jag har världens bästa jobb, säger Linda. När telefonen ringer vet jag aldrig vem det kan vara. Någon som känner att vardagen börjar bli för svår? En orolig närstående? Personal från vård och omsorg som behöver stöd? Eller kassören på Hemköp som tagit hand om en 90-åring som ”snattat” och ringer till oss för att personen ska få rätt bemötande. Det har hänt.
Linda pratar om relationer, anpassning och attityd. Att bygga en relation till den som behöver hjälp är avgörande. Annars är det svårt att förstå behovet och se till att hjälpen landar rätt. Hon anpassar sig ständigt efter personen och situationen. Om någon inte vill åka till vårdcentralen gör hon ett hembesök. Och mycket handlar om attityd.
– Jag tycker det finns felaktiga föreställningar kring demens. Det är som att när man ”blir dement” upphör man att vara allt annat. Men det är ju en diagnos, som andra diagnoser. Man blir inte dement utan får en demenssjukdom. Människan finns kvar och kan fortfarande göra saker. Se och möt den människan.
Ett exempel från verkligheten
Linda ger ett praktiskt exempel på hur hon arbetar. En närstående ringer och säger att ”det har blivit lite snurrigt här hemma”.
– Då startar ett litet detektivarbete. Varför är det snurrigt? Vad är nästa steg? Ibland vill personen inte gå till vårdcentralen. Då erbjuder jag hembesök. Om det fortfarande finns ett motstånd så bollar jag idéer med den närstående. Det kanske slutar med att vi säger att det är en service kommunen erbjuder till alla i området. För att minska känslan av att vara utpekad.
– När jag kommer hem till personen tar jag mig tid. Vi småpratar. Köping är ett litet samhälle och det finns ofta gemensamma beröringspunkter. Efter ett tag kan jag leda in samtalet på hälsa. Jag ställer avväpnande frågor som ”hur tycker du det fungerar här hemma” eller ”hur har du det med kom-ihåget”. När personen känner sig trygg kommer svaren. Sedan kanske vi kan boka in ett möte på vårdcentralen.
– Efter mötet tar jag oftast kontakt med vårdcentralen personligen. Berättar vad jag vet, då det blir lättare för vårdcentralen att bemöta personen på rätt sätt. Jag kan också skriva anteckningar direkt i deras journal. På det viset kan jag säkerställa att informationen når fram.
– Efter ett tag följer jag upp. Ringer hem och frågar hur det gått. Berättar vad vi kan hjälpa till med på kognitionsteamet och i kommunen. Ber dem att höra av sig till oss. Och ser till att de har mitt telefonnummer i mobilen.
Vi vill att samhället vet att vi finns och var
Linda och hennes kollegor jobbar aktivt med marknadsföring. De vill att så många som möjligt i samhället ska känna till dem, med namn, och veta vart de ska vända sig. De besöker skolor och föreningar. Tillsammans med Hemköp har de utformat en demensvänlig butik och utbildat två personer i personalen. Alla behöver handla och butikspersonal snappar ofta upp om någon börjar få svårt att klara det praktiska i affären. Vid flera tillfällen har kognitionsteamet stått i Hemköps entré och berättat om vad de gör och varför.
– Vi syns i samhället, vi har jackor där det står vad vi jobbar med och vad vi heter. När man ringer till oss vet man vem man ringer till och kommer till rätt person direkt. Det är många som kan mitt nummer. Jag svarar inte längre på helgen, men om man ringer eller skickar ett sms så hör jag av mig direkt på måndag morgon.
Kunskap och erfarenhet – båda behövs
Utöver sin sjuksköterskeutbildning har Linda tre magisterutbildningar och är certifierad utbildare inom BPSD. Hon har arbetet i hemtjänst, på ”kortis”, boenden och behandlingshem.
– Jag har mycket praktisk erfarenhet och kunskap. Jag har sett det mesta, få saker överraskar mig. Jag har också bra chefer som ger mig frihet och litar på mig. Jag möter så många underbara människor. Jag tycker det är mysigt att jobba inom omsorgen.
Det var i mars för 13 år sedan som Linda började som sjuksköterska i kognitionssteamet i Köpings kommun. Och hon verkar inte ha några planer på att byta jobb.
– Här har jag landat. Vi är två inom teamet, jag och Kimmo som är arbetsterapeut. Vi kan mycket och vill mycket tillsammans. Genom att vara proaktiva, vara ute och berätta och bygga relationer kan vi fånga upp personer tidigt. Ju tidigare i sjukdomsprocessen vi kan komma in desto mer kan vi hjälpa till.
Vi kan göra mer för personer med Lewy body
Linda kom i kontakt med Lewy body redan första sommaren som sjuksköterska. Hon insåg direkt att personen hade andra utmaningar än hennes andra patienter. Nu märker hon att allt fler får diagnosen Lewy body och tror det beror på ökade kunskaper. Förut var det vanligare att få en ospecificerad demensdiagnos eller felaktig Alzheimer.
Linda uppfattar att personer med Lewy body har ett annat sätt att förstå och hantera sin omgivning.
– Miljön är en stor utmaning för personer med Lewy body. Vi kan tycka att det är mysigt med dämpad belysning, mjuka mörka mattor och mönstrade gardiner. Och lite bakgrundsljud, som att radion eller TV:n är på. Personer med Lewy body behöver motsatsen. mycket ljus, tydliga kontraster och lugna, enkla miljöer. Allt för att underlätta att tolka synintrycken rätt. Och så lugn och ro, en ljudkälla i taget och tydlighet i vem som pratar med dem.
– Jag brinner lite extra för personer med Lewy body. Ofta får de sin diagnos ganska tidigt, kanske mellan 60 och 70, under en period när de fortfarande har många planer och aktiviteter. Och det är tydligt att minnesproblematiken inte är det centrala i deras sjukdom. Jag tycker vi kan göra mycket mer för att underlätta deras vardag.
